Handling: Hannas excentriska författarinna till mamma får en dag för sig att hon behöver ett miljöombyte. Det är inget nytt direkt, de har alltid flyttat runt lite mellan mammans skrivprojekt. Men den här gången har hon fått för sig att de ska flytta ut till landet. Hanna själv är en riktig stadstjej och dessutom bästa kompis med den ökända Linn Rönnqvist som mer eller mindre styr och ställer i deras klass. De är viktiga, några att räkna med. Men hur mycket av statusen och vännerna kommer egentligen överleva flytten? Och hur kan man veta vad som faktiskt betyder något, egentligen?
Omdöme: Det här är Katarina von Bredow när hon är som bäst, enligt mig. Jag tror ärligt att jag älskar allt med den här boken, även om den egentligen inte är något speciellt alls. Det känns bara så verkligt och man kommer så nära berättelsen.
Det bästa med boken är nog egentligen hur den är skriven. Språket är väldigt enkelt, dialogerna lättsamma och inte alltför långa, beskrivningarna kortfattade men ändå vackra. Helt perfekt för den här sortens historia, helt enkelt. von Bredow lyckas också varva händelserna på ett så bra sätt, lite kall och hård verklighet i skolan, lite mysiga stunder hemma, några korta tillbakablickar och lite drömmande värme uppe på Höjden.
Karaktärerna känns väldigt verklighetstrogna och personliga. Hannas styvfar Geir är så trevlig, Linn vet man aldrig riktigt var man har henne, Sara vågar gå sin egna väg och Hannas mamma Veronica är tankspridd och oförutsägbar. Ibland vill man helst bara ta hand om henne och ibland överraskar hon och blir en stark och modig person man kan beundra. Hon och Hanna har en riktigt bra relation när det väl gäller, för hon lyckas alltid se saker och ting ur rätt synvinkel.
Sist men inte minst är det väl Arild. Det är alla små saker som gör honom så bra. Den lätta norska brytningen, hans grisar och hunden Ida, islandströjorna... Varje gång Hanna tänker på honom eller åker upp till Höjden är det som om vi är samma person, jag känner samma nervösa fladder i hjärtat, samma adrenalinkickade glädje och närhet när han ler mot henne eller ger henne en kram. Det var riktigt bra beskrivet, rakt igenom.
Det finns en massa bra teman igenom boken som antagligen är bra för tonåringar att få komma i kontakt med. Hur man ska förhålla sig till alkohol och grupptryck till exempel. Hur man ibland måste gå emot strömmen och göra som man vill. Men också att inte ge upp gamla vänner och inte bara stå och se på när någon far illa.
Betyg: En härlig, hjärtklapprande och mysig svensk historia. Man får nästan akta sig så att man inte själv vill få en söt liten griskulting i juklapp (eller grisbonden som fött upp honom)! Trevlig omläsning man kan läsa många gånger. 5 av 5.
Knappt Lovlig
No comments:
Post a Comment