Monday, September 19, 2016

Allt är precis som vanligt - Kristina Murray Brodin & Maija Hurme

Jag drömmer och i drömmen försvinner jag. Helt osynlig blir jag. Och jag hörs inte heller. Är det sant, blir mamma och pappa ledsnast i världen, blir de ledsna så de dör?



Åh vilken otroligt fin bilderbok! Jag bara mös när jag läste den. Hurmes bilder har så otroligt mycket färg och liv och Murray Brodins språk är underbart enkelt poetiskt.

Boken handlar om ett litet berättarjag som känner sig bortglömd mitt i vardagshetsen. Trots att föräldrarna lovar att de skulle bli så ledsna att de dör om jaget försvann, så stressar de vidare som vanligt direkt efter: "Allt är precis som vanligt".

Då händer något fantastiskt - ett inslag av magisk realism där jaget kliver in i en dröm och inte finns längre. Jag tror att vi alla någon gång i livet har funderat över just det. Hur reagerar ens nära och kära, fortsätter livet som vanligt eller stannar det helt upp?  Hur viktig är man egentligen?

När jaget tittar ner på sina föräldrar och vänner från sin dröm är det svårt att inte känna igen sig. Bilderna och texten är också briljanta tillsammans. Texten visar grubblarhjärnan och oroligheten medan bilderna verkligen får fram känslan av utanförskap blandat med längtan. Så fint!

Friday, September 9, 2016

Book Haul: Sveriges yngsta författare tillbaka!

Den här damp ner i brevlådan för någon dag sen! Det är Maj Lundgrens andra bok, som ska bli jätteintressant att läsa. När hon debuterade 2013 med Hjärtat fortsätter att slå så var det en lättläst bok för ungdomar av en ungdom. Nu tre år senare är det inte lättläst som gäller längre (vilket jag på sätt och vis tycker är synd också!) men det sistnämnda gäller nog fortfarande! Blir superspännande att se hur Maj utvecklats som författare sedan sist :) 

Friday, June 17, 2016

Du, bara - Anna Ahlund

"Du spelar Nick Drake", säger jag och vänder mig mot disken.
  Det glittrar till i Franks ögon. Jag drar händerna över armarna, försöker torka av dem, men det gör bara att jag blir blöt om handflatorna också.
  Frank lägger huvudet på sned.
  "Var det därför du kom in? För att berätta att jag spelar Nick Drake?"

John och hans syster Caroline spenderar sommaren själva i lägenheten inne i stan. Caroline jobbar, John väntar ut lovet och antagningsbeskedet från fotbollsgymnasiet. Allt är lugnt, tills Caroline kommer hem med Frank från butiken bredvid hennes, Frank med mörkt hår och elektriska ögon. Som båda syskonen vill ha.

Omdöme: Åååh vilken fin och härlig bok! Jag har velat läsa Du, bara ända sen Anna Ahlund blev en av 2016:s debutantbloggare, så när jag väl fick tag på den läste jag den i en enda sittning. (Med lite lyckorusch-fnitter-pauser ibland för att allt bara var så tonårskärlekshärligt).

Boken är verkligen fylld med kärlek och allt det som fyller ett tonårsliv. Orosmoment, osäkerhet, oövervinnerlighet, tårar och skratt, närhet och kärlek. Jag blir lite glad bara av att hålla i den. Framförallt älskar jag att allt är så vardagligt, både karaktärerna och situationen, och att det är det som gör det så himla bra. Kanske känner jag mig så nära personerna just för att boken utspelar sig i Uppsala (där jag går i skolan), eller så var det Ahlunds skrivsätt, för det kändes verkligen som om John och Frank var verkliga personer.

När jag några dagar efter att ha läst boken hörde någon prata om en Frank på ett kafé var min första tanke att det var den Frank, för jag glömde bort att han var en bokkaraktär och inte en kompis kompis eller liknande. (Och Anna, visst måste väl Frank gå på Katte? Han känns verkligen som en Katedralist, ända ut i fingertopparna!)

Nu skulle jag kunna tjata om hur fantastiskt enkla dialogerna är (faktiskt skriver jag kanske något separat om det) men det jag verkligen vill lyfta är bokens syn på kärlek. Ahlund har sagt att hon skrivit en berättelse där kärlekens rätt att existera inte ska vara konflikten, dvs. där ingen behöver "komma ut" eller ifrågasättas för sin kärlek till någon annan, oavsett kön eller situation. Och jag fattade inte hur välbehövligt det var förrän jag läste Du, bara. För jag har läst en hel del "komma ut"-böcker där allting slutar i acceptans osv... men det har gjort mig lite låst till strävan efter just acceptans, som ju egentligen ska vara förutsättningslös. Och jag insåg medan jag läste att jag hela tiden satt och spände mig inför den där konflikten när Johns syster skulle inse att han hade känslor för Frank. Eller när Franks mamma skulle inse att han hade känslor för John. Men det kom aldrig. Och det var en otrolig lättnad.

Betyg: Läs, läs, läs! En otroligt fin berättelse både för hyllan och hjärtat som är en mer än värdig hängmattekompanjon i sommar. Hälsa John, Elli och Frank från mig!

Sunday, June 5, 2016

Jag lever, tror jag - Christine Lundgren

"Du borde studera vidare", säger Stig när jag kommer till kyrkogården och berättar om den ljusnande framtid som är vår. 
  "Du menar att jag har pluggat i mer än halva mitt liv och att jag ska fortsätta? Är du säker på att du inte fått en hjärnblödning?"
  Stig rycker på axlarna.
  "Kanske. Jag tillbringar trots allt mina nätter på en kyrkogård, så nåt fel i huvudet har jag väl."
  Jag önskar att du var min morfar, tänker jag. 

Moa och Amanda var en självklarhet i Kims liv. De var en trio som var starkare än allt annat. Men när Moa en dag kör in i ett träd och slutar att finnas, är inget längre självklart i Kims liv. Vem är hon utan sin bästa vän?


Omdöme: Ännu en utav Rabén & Sjögrens unga ungdomsboksdebutanter! Precis som Petra Backström har Lundgren en vass ton och en huvudperson med egen stil som vägrar att be om ursäkt för den hon är. Men jag har faktiskt lättare att knyta an till Kim och hennes raserade värld, än Majs underprivilegierade vardag.

Kim går igenom sorg. Sådan där tung och absolut sorg som tar över allt annat och låser in en i ett privat sorts fängelse, en sådan sorg som inte kunde komma vid ett sämre tillfälle - Kim ska sluta gymnasiet, ska ut i livet, men hon vill inte längre. Hur kan hon göra det utan Moa? Och vad jag framförallt gillar med sorgearbetet (även om jag ibland bara vill ruska om henne i frustration) är att Kim får vara arg. Och elak. Alla de där fula sidorna man annars kanske inte visar om sorg.

Hon får vara taskig mot sina föräldrar, orättvis mot storebrodern till hennes döda bästa vän, oförstående inför sin enda kvarvarande kompis... och samtidigt också svag. Det finns något otroligt fint i hur hon hittar stöd hos en annan sörjande i formen av en gammal änkeman, på en kyrkogård mitt i natten. Just att Lundgren pusslar ihop bitar som först inte verkar passa ihop, men sedan visar sig göra precis det.

Betyg: Kanske inte den mest spännande eller minnesvärda boken, men jag uppskattar verkligen sorgeskildringen. Ungdomslitteraturen mår bra av lite ilska tror jag! Och självklart också av förlåtelse och fina kramar i slutet.

Jag lever, tror jag

Wednesday, May 25, 2016

Book Haul: En antologi



Den här dök upp i brevlådan idag, och den är verkligen galet fin! Jag älskar verkligen hur nedtonad den är samt hur färgerna smälter samman och hur titeln (när den inte fångas av min mobilkamera) har en bleknande effekt allteftersom. 

Det är Skurups skrivarlinjes 2016 antologi, den här boken var en gång ett träd som jag gömde mig bakom när jag spionerade på dig. Jag har ingen aning om vad jag kan förvänta mig, så det ska bli spännande!

Sunday, May 15, 2016

Atrium förlag lottar ut bokpaket!

Ett litet kort tips inför sommarlov/ledighet och läsning! Atrium förlag lottar ut ett bokpaket på fem böcker ur deras utgivning till en boktipsare den första juni.

Allt du behöver göra är att tipsa om en bok från deras förlag på Facebook eller Instagram någon gång nu i maj och tagga bilden #atriumförlag. Sedan är du med och tävlar! Själv skulle jag väl tipsa om mellanåldersfantasyn Landet bortom brunnen av Douglas Foley (författaren bakom Habib-böckerna) eller kanske förläggaren Annika Nasiells skrivhanbok Skriva barnbok

Lycka till!


Wednesday, May 4, 2016

Just nu läser jag... Landet bortom brunnen

Det här kommer som en liten rip-off till "Smakebit på söndag"-konceptet, men då jag är värdelös på veckodagsspecifika inlägg lägger jag upp något nu istället. Anledningen var att jag precis fått hem ett rec-ex av Douglas Foleys Landet bortom brunnen (mellanåldersfantasy med omslaget ATT DÖ FÖR, på riktigt, det är så snyggt!) och fick en lite road meme-association på första sidan...

"Det var själva spetsen på kniven som fyllde henne med skräck. Stålet kändes kallt mot den mjuka huden vid halsgropen. Om hon lutade sig en endaste centimeter framåt skulle den penetrera halsen."





(Ja, jag erkänner, jag och mina kompisar har inte den bästa humorn alla gånger).

Men men, skämt åsido, den här boken trängs nu med flera andra i rec-ex högen och jag ser fram emot att läsa den! Det var längesedan jag läste en svensk fantasy, och jag upprepar, det här omslaget är sjukt snyggt. Tror att det är samma formgivare som till Ajvides nysläppta?


Förlaget har även en fanfiction-tävling  för mellanstadieelever i samband med släppet. Tips, tips!

Monday, May 2, 2016

M - Varken mer eller mindre av Petra Backström

Vi har exet som jag fortfarande ligger med
vi har stalkern som aldrig ger sig
vi har kompisens pappa som stöter på mig
och vi har killen som jag inte vet om jag borde falla för
Det är lätt att se tillbaka och tänka: Vad såg jag i dom andra tre?
Men man vet ju så lite innan allt har hänt.


Maj är 19 år och tycker om när saker är lättkategoriserade och logiska. När man efter en kort överläggning kan komma fram till ett klockrent beslut genom att väga fördelar mot nackdelar. Då är kärleken en svår nöt att knäcka. Nu har Maj trasslat in sig i fyra kärlekshistorier samtidigt. För att lösa situationen uppfinner hon ett känsloexperiment. Hur vore det att helt enkelt testa att bara gå på känsla ett tag och se vad som händer?

Omdöme: En av två ung vuxen-debuter jag läst från Rabén & Sjögren i år! Gillar verkligen att de lyfter fram böcker av unga författare med lite vassare toner och kaxigare karaktärer som känns autentiska. 

Maj är kaotisk samtidigt som hon vill ha allting helt och hållet under kontroll. Även om hennes väldigt privilegierade tillvaro där hon driver runt i Stockholm utan att egentligen bry sig om jobb och framtid är lite främmande för mig (inte det privilegierade, men det ekonomiskt säkra driftandet) så tror jag att just det där kaotiska vilsna är väldigt lätt att känna igen sig i under de övre tonåren. Vem har egentligen en plan? Och hur vet man vem man vill vara och hur man ska vara sådan?

Majs personlighet och ton som berättare beskrivs ofta som unik och lite taggig, enligt förlaget "en huvudperson som är omöjlig att värja sig för och ett språk som slår knockout". Just därför var jag till att börja med orolig för att det skulle ta för mycket plats och bli tjatigt, speciellt eftersom Majs tillvaro egentligen är ganska enformig. Det är bara från en kille till en annan, runt runt, mellan de där fyra.

Men för att vara ärlig så växte både språket, personerna och storyn för mig ju längre in i boken jag kom (vilket var motsatsen till vad jag trodde) och i slutet var jag helt full av myskänslor. Allra härligast tror jag dock boken är för stockholmare, för den droppar en hel del geografiska markörer som säkert är menade att skapa igenkänning. Insiderklubb ungefär?

Betyg: Fin, rapp och lättläst ungvuxen-bok med härligt kaxig huvudperson! En tripp in i Majs huvud sitter inte helt fel så här på våren när man behöver lite energi, och jag fäste mig överraskande mycket för flera av bipersonerna (det finns något sympativänligt i det ofrivilligt patetiska som människa, känner jag). Ser fram emot mer av Bakström!

M - Varken mer eller mindre

Saturday, April 16, 2016

Fripassageraren - Christina Wahldén


Tre tropikhjälmar senare, en till oss var, var det så dags för fars begravning.


Omdöme: Den första svenska steampunkboken jag läst! Visserligen utspelar den sig inte i Sverige, utan tar avstamp i det mer klassiska England, men ändå härligt att subgenren kommit hit. Visst kan vi väl ta några sekunder till att dregla över den mekaniska hästen på omslaget också? Och klänningen... Tillbaka till ämnet: Jag har både positiva och negativa känslor för den här boken. Den var verkligen både lätt och rolig att läsa, huvudkaraktären Nell hade en underhållande röst, och jag uppskattade verkligen äventyrs- och steampunkelementen.


Men jag vet inte vad jag tycker om uppdelningen som duologi rent handlingsmässigt. Å ena sidan hände det saker hela tiden och alla enskilda spänningskurvor (i England, på skeppet, etc.) fungerade riktigt bra, men å andra sidan höll inte dramaturgin för hela boken i slutändan. Den känns mest som en tv-serie säsong som ges ut i två halvor - man kom aldrig till "säsongsfinalen", utan snuvades på ett ordentligt klimax i slutet.

Fripassagerarens slut består (istället för upptrappad spänning)  av att dubbla antalet obesvarade frågor till nästa bok, trots att inte en enda utav dem som presenterades i början avslutades. Det var knappt man fick någon ledtråd. För vad håll trädgårdsmästaren på med och varför är alla ute efter dem egentligen? Jag kan fortfarande knappt gissa. Och alla nya frågor hjälpte inte direkt.



Men för att saxa tillbaka till det positiva så tycker jag om hur Wahldén utnyttjar det spekulativa i steampunk. Under bokens gång leker hon t.ex. med det som spåddes omöjligt på den tiden (kvinnors rösträtt och människans förmåga att flyga) och även med sådant som Nell var övertygad om skulle försvinna "inom hundra år" (tvångsgifte av unga flickor). Hon lyckades dessutom (lite makabert) få in Sweeney Todd!

På sådant sätt togs många dagsaktuella frågor upp i romanen, men Wahldén öppnade även upp för reflektion om historiska sammahang, så som slavkultur och kolonisering. Mitt enda problem där var att det togs upp alltför många saker alldeles för spretigt så att ingen riktigt fördjupades. Det ledde i sin tur till att Nell blev en lite orealistisk karaktär som helt på egen hand lade märke till det märkliga eller inhumana i saker som andra i hennes samtid såg helt naturligt. Vissa saker, ja visst, men allt?

Sist men inte minst är jag lite tveksam till att placera en mörkhyad kvinna som Joy i rollen som antagonist där hon porträtteras som grym mot sina "vita slavar" och rent brutal i allmänhet, till skillnad från (t.ex.) Nell och Nicks vita mor.

Betyg: Trots de blandade omdömena ovan är jag helt klart positivt inställd till boken och serien överlag! Vill verkligen (äntligen!) få svar på alla frågor. Vem är Nells och Nick bror? Kan det (SNÄLLA) få bli en romans mellan Nell och Noggs? Osv. Osv.

Fripassageraren

Saturday, April 9, 2016

Medea på Uppsala Stadsteater

Okej, hur lång blev inte den här pausen nu då?! Ibland känns det som om jag börjar varje månad med ett "NU KÖR VI!" och sen glömmer bort det helt. Men varför bryta en vana? Här kommer aprils första inlägg, ett litet annorlunda sådant: en "teaterrecension". 


Jag läser ju ämnet "Swedish A Literature" på IB-programmet (jag vet, det är lite fånigt att det heter något engelskt, moving on) och vi läser i princip bara klassiker av olika slag. En av dem var Euripides antika drama Medea. (Som var ungefär 100x "bättre" än Kung Oidipus som vi läste förra året, mycket tack vare att Euripides karaktärer är mer komplexa - Medea brukar faktiskt kallas världens första psykologiska drama!)

För dem som inte vet vad dramat handlar om så kan jag kort säga att det innehåller A) två "flyktingar" i den grekiska stadsstaten Korint (Jason är dock grek, Medea "barbar"), B) en man, Jason, som lämnar sin fru och sina barn för kungadottern i Korint, C) en stundande landsförvisning av Medea och barnen då Medea nästan drivs till vansinne i sin sorg och kräver hämnd, och slutligen D) fyra mord.

I sin samtid tog dramat upp många samhällsproblem, så som en kvinnas sårbarhet i ett äktenskap, utanförskap och flyktingskap, för att inte tala om vikten av att inte ta med sig kvinnor från Korint hem till Aten i det stundande kriget dem emellan.
Men det som gör dramat aktuellt idag (förutom chockfaktorn med att Medea SPOILER ALERT! dödar sina barn, vilket för övrigt är en ganska svårrelaterad hämndlösning på Jasons svek) är förstås utanförskapet och flyktingskapet.


Vi har vänt och vridit, diskuterat och analyserat, skrivit uppsatser och tolkat dramat många vändor tillsammans i klassrummet. Så där så att vi började känna oss väldigt nära bekanta med det. Sedan hade vi också turen att få se den på Uppsala Stadsteater (<-- den fantastiska och fenomenala, rekommenderas alla dagar i veckan!).

Jag var lite (läs: VÄLDIGT) orolig över hur Stadsteatern skulle välja att sätta upp pjäsen. I ungefär't originalskick med grekiska konventioner skulle antagligen bli ganska tråkigt, och för nytolkat och för långt ifrån originalet skulle kännas meningslöst. Men de gjorde det så otroligt, otroligt bra.

Dels var det otroligt snyggt och smart utfört, med allt från scenografi och kostym till ljud och ljus. Dels lyckades de lyfta fram flyktingfrågan (och körens passivitet!) utan att för den delens skull ta fokuset ifrån själva Medeas historia. De lyckades också med konststycket att blanda humor med Medeas inre kaos och sorg, på bästa möjliga sätt!



Det finns väldigt mycket jag älskar med den här uppsättningen; från skådespelarinsatserna till omtolkningen av kören (#detärsyndomMedea kan ju vara det bästa någonsin!), från hur körens drycker och podiehöjd lyckas spegla tid på dagen och "avstånd" till Medea till användandet av varmt och kallt ljus/slocknande neonskylt, osv. osv. Det var så smart alltihop! Och så många detaljer!

Sättet de löste antalet skådespelare/roll var också otroligt elegant. Enkelt, men elegant. Det summerar nog hela pjäsen? Och jag måste säga att jag älskar hur de lyckades knyta ihop allt med en cirkelkomposition.

Avslutningsvis tror jag att pjäsen är som allra bäst om man läst dramat nyligen. Då får man verkligen fram det roliga i olika lösningar och omtolkningar, och jag tror det är lättare att fundera kring de olika elementen i den. (Vad var kuddarna till exempel? Vad betydde det när Medea pratade i micken? Varför lade sig "kropparna" i mitten? Vi hade superkul när vi diskuterade det!)

Men som sagt: aktuellt, roligt, intelligent och ganska mindblowing. Tummen upp, från hela klassen!

(Bilderna är tagna från Stadsteaterns hemsida här.)